Det har vært en viss offentlig
oppmerksomhet om Fredrik Skavlans intervju av partileder Jimmie Åkesson for Sverigedemokratene siste
fredag. I hovedsak har debatten vært slik at tilhengerne av økt innvandring og
motstandere av det de definerer som rasisme, har jublet over intervjuet, mens
de som er skeptisk til innvandring og innvandrernes særrettigheter og muslimske
religiøse påbud, har protestert.
Først protesterte over 3 100 nordmenn
(mandag kveld) til kringkastingsrådet for det de mente var et angrep av ulike
valører mot Åkesson. Da denne protesten fikk en del oppstandelse, oppretta noen
en Facebook-side der minst like mange har gitt sin tilslutning til en
ikke-angrende Skavlan. I Sverige melder Sverigedemokaterna at de har fått flere
medlemmer etter dette intervjuet.
Jeg mener debatten om dette intervjuet, verken er prinsipiell eller konkret. Den er ikke prinsipiell fordi
den ikke ser intervjuet av Åkesson i sammenheng med intervju av andre politikere
som far og sønn Stoltenberg og statsminister Solberg. Manglende konkret fordi,
særlig de som jubler over Skavlan denne gang, ikke vurderer de spørsmåla
Skavlan stilte for å være kritisk og den politiske virkninga av dem. (Intervjuet
følger vedlagt).
Jimmie Åkesson er lederen av opposisjonen
i Sverige, både blant folket og i Riksdagen, i og med at alle de andre partiene
i Riksdagen har gått inn i en felles politisk allianse der Sosialdemokratene
har regjeringsmakt, mens de styrer etter et «borgerlig» budsjett.
Noen er opptatt av om det var riktig å
være så kritisk mot Åkesson fordi han var sjukmeldt. Men Åkesson valgte, nødvendigvis
etter diskusjoner i partiledelsen, å stille. Sikkert fordi de trodde de tjente
på at han viste seg der. Men at de muligens ikke hadde imøtesett sånne spørsmål.
I så fall litt naivt. Men argumentet om at han fortsatt var sjukmeldt i et par
dager til, gir ikke grunn til særbehandling. Han kunne sagt nei.
Kriminalforfatter og professor i
kriminologi Leif G. Persson skriver i Expressen 29. mars:
I stället valde han att axla
rollen som skjutjärnsjournalist vilket strider mot hela hans person [Skavlan].
Ungefär som en normalt hygglig kille som krökat (drikki for mye?) alldeles för
mycket men inte vågar slå folk på käften och därför bara blir väldigt, väldigt
tjatig (repeterende). Det mål han valde att skjuta på var dessutom redan
massakrerat av hundratals journalister före honom. Nämligen att
Sverigedemokraternas stora politiska framgångar beror på att de är ett
främlingsfientligt, eller till och med rasistiskt, parti vilket är en våldsam
förenkling av det som det egentligen handlar om.
Om vi gick till
nyval i dag skulle SD få ungefär arton [18] procent av väljarna och den stora
majoriteten av dem är vare sig rasister eller ens särskilt intresserade av
invandringsfrågor. Majoriteten av dem är gamla sossar och borgare, ofta ur min
generation, som förenas av att de känner sig svikna av de «gamla» partier som
de röstat på under hela sitt liv. Och att det alldeles för ofta finns sakliga
skäl för dem att göra det.»
VG, som ikke lenger er en tabloid høyreavis, men en intellektuell universitetsstyrt avis, tar seg tid til å intervjue flere medlemmer av Kringkastingsrådet om dette programinnslaget. Og de uttaler seg sånn at de gjør at jeg må trekke mine påstander om Kringkastingsrådet på en Facebook-tråd.
Først ute er Per Edgar Kokkvold: «– Det spørs om han [Åkesson, min merknad] er
en person man bør gå så nær innpå. Det var ikke noe Skavlan plutselig fikk for
seg. Han hadde bestemt seg for å ta ham, ….»
– Fredrik
Skavlan har intervjuet en rekke partiledere og da i en typisk vennlig
talkshow-setting. Programkonseptet er «mys-tv» som svenskene sier. Fredagens
program bryter kraftig med Skavlans eget «mys-tv»-konsept. Dermed tar Skavlan
politisk standpunkt på en ubehagelig måte.
NRKs Petter
Wallace hevder at Skavlan intervjuet Åkesson om Sverigedemokratenes politikk.
Det er feil, ifølge Ørjasæter.
–
Åkesson fikk overhode ikke snakke om SDs politikk, men måtte forsvare seg mot
uttalelser fra tillitsvalgte på lavt nivå så langt tilbake som fra 2002. Dermed
gjentar Skavlan svensk presses massive repeterende angrep på
Sverigedemokratene, basert på hva allerede ekskluderte medlemmer har sagt. Når
Skavlan gjentar dette er det hverken god journalistikk eller god
folkeopplysning.
VG fortsetteer i den samme lenka:
Kringkastingsrådsmedlem May Helen Molvær Grimstad, (KrF,
tidligere stortingsrepresentant) så selv Skavlan på fredag. Hun synes den
første delen av intervjuet virket veldig greit. Men når talkshowverten skiftet
tema, og kjørte Åkesson på Sverigedemokraternas politikk mener hun det hele ble
pinlig.
– Da tenkte
jeg; «Når vil du stoppe?» For en ting er å stille et kritisk spørsmål, eller
to, men som vanlig seer ser jeg en mann som er tilbake etter lang sykemelding.
Da lurer jeg på om det går bra med han der han sitter og får disse spørsmålene,
sier Molvær Grimstad.
Hun er overhode
ikke overrasket over den voldsomme mengden klager rådet hun sitter i har fått.
– Nei, jeg sa
det der og da: «Nå kommer det til å komme mange klager». Ikke fordi han stiller
kritiske spørsmål, men fordi mengden blir så stor.
Hun sier at
magefølelsen hennes hadde vært den samme uansett hva gjesten står for rent
politisk.
–
Nettopp fordi det er en som akkurat er tilbake etter å ha møtt veggen. Skavlan
er jo ikke et politisk debattprogram. Det er et annet konsept, sier Molvær
Grimstad, som ikke tror saken ble noe bedre av at Skavlan på Dagsrevyen søndag
forsvarte innslaget.
Jeg tror likevel ikke det vil bli politisk
mulig å utfordre det politiske Norge slik at Kringkastingsrådet kommer til å kritisere
Skavlans intervju med Åkesson.
Det prinsipielle
Mange er glade for at Åkesson fikk stilt
kritiske spørsmål, særlig blant dem som omtales og regnes som venstresida i
Norge. Det er bare det at dette skjer i et program der andre aktive politikere
ikke får stilt kritiske spørsmål på samme måte og med tilsvarende aggressivitet.
Som far og sønn Stoltenberg, begge aktiv engasjert i kriger med mange
menneskers død og skade. Uten en subjektiv vestlig orientert domstol ville Jens
bli dømt som krigsforbryter på grunn av misbruket av FN-resolusjonen om Libya. «Skavlan»
er et underholdningsprogram der gjestene koses med, ikke et politisk debattprogram
som Debatten og Aktuelt. Skavlan hadde tydeligvis kjøpt ei pakke fra de
retthaverske svenskene. Da engasjerer venstreliberalerne seg til støtte for
Skavlan, mens de tier når Skavlan pisser maktpersonene opp etter ryggen.
Dette er også på et bakteppe fra tidligere
valgsendinger fra NRK, der tidligere NRK-journalister hadde som fremste oppgave
å «ta» representanter for Rød Valgallianse, og hindre dem i å slippe til orde
med politikken sin. Gis det nå en tilslutning til at NRK-journalistene i sin
utspørring kun skulle messe om «væpna revolusjon» og dermed RVs påståtte voldspotensial,
og ingenting annet?
Det konkrete
Skavlans spørsmål, med henvisning til
sitater fra partimedlemmer som ble ekskludert i 2001, hvor kritisk er dette? Er
det ikke mer mobbing og trakkasering, enn å stille spørsmål ved de holdninger
SD formidler og som får oppslutning fra av en så betydelig del av svenskene?
Dette var spørsmål Skavlan lot være å stille. Det ville han tydelig ikke inn
på, for det var ikke den «pakka» han hadde lagd sammen med sine
programmedarbeidere.
Skavlan stilte ikke spørsmål om påstander
om innvandringens kostnad, hva som er Sverigedemokratenes alternativ og knytter
kritiske spørsmål til partiets politikk. Uten at jeg forventer at Skavlan
skulle stille spørsmål om hvorfor Sverige ikke kan tilby sine egne ungdommer
arbeid, som i stedet må dra til Norge for å få arbeid.
Skavlan som «venstresida»s nye helt
Det store spørsmål som dessverre ikke
stilles er: Hvor mye blir Sverigedemokratenes oppslutning redusert med etter at
Skavlan «endelig» «tok» han? Kommer SV og Rødt opp til sperregrensa med en politikk
basert på Skavlans spørsmål?
Hvor mange lar være å stemme
Sverigedemoratene på grunnlag av Skavlans spørsmål, tror dere? Skavlan stilte ikke
spørsmål for å få dem tvilende til eller bort fra SD, men for å tilfredsstille
sine meningsfeller. Verken for å opplyse eller være saklig kritisk.
Det er greit at dere ruses av Skavlans
uthenging Åkesson mens dere begir dere hjem fra Litteraturhuset opp den «hvite»
Bogstadveien på veg mot deres professorgettoer. Samtidig som dere foraktelig
snakker om dem som på østkanten flykter fra muslimsk og fremmedspråklig
dominans i klasserommet og i oppgangen, og legger til om de håpløse vulgære hvite
som drar på handletur til Sverige skjærtorsdag. Men hvilke politiske framganger
oppnår dere for en annen økonomisk og mer fredsvennlig politikk med en slik
politisk strategi og taktikk? Litt nærmere sperregrensa?
Vedlegg: Intervjuet:
Fra Human Rights service:
http://www.rights.no/2015/03/akessons-mote-med-skavlan/
Åkesson og Skavlan
S = Fredrik Skavlan. Å = Jimmie Åkesson.
Utskriften skal være ordrett. Utskrift fra filen er kontrollert
mot opptaket. Også det meste av famling etter ord har jeg tatt med. «(?)» står
for ett eller flere ord som jeg ikke klarte å oppfatte med sikkerhet. Skavlan
avbrøt Åkesson mange ganger. Da har jeg avbrutt på samme sted, også når jeg
ikke oppfattet noen ord til fra Åkesson. Noen få ganger snakket begge i
munnen på hverandre, der er det litt tidsforskyvning i utskriften.
Åkesson var siste gjest. De andre var sendt ut av scenen. Først
handlet samtalen om det som Skavlan hadde annonsert: Åkessons sykdom, og
bedring. Lang og vennlig samtale. Deretter skiftet Skavlan til politikken:
«Mens du har vært borte, så har det jo vært et himla liv i svensk politikk.»
Herfra synes det å handle om å fremme tvil om partiets og gjestens
«ansvarlighet».
Nesten 5 minutter senere kom det som jeg har skrevet ut. Det
varte i underkant av 7 minutter.
S: «Jimmie, er klimatet i
svensk politik hardt?»
Å: (litt nølende) «Ja, delvis är det det.»
S: «Har ikke just ditt parti
vært den sterkeste pådriveren for det her harde klimatet?»
Å: «Neej – Det tycker jag inte.»
S: «Jeg bare tenker på en del
av ordbruken som har kommet frem, og som du kjenner altfor väl, æh selv også,
altså av både, både kandidater og representanter for ditt eget parti – både før
og etter din såkalte «nolltolerans för rasism», hvor, hvor man har
karakterisert … typ ord som (leser) parasitter, judesvin, gresshopper,
kakerlakker. Dette er ord som man bruker om mennesker fra andre
folkegrupper, hva …»
Å: (avbryter) «Fast det är ju inget som jag står bakom, og det
vet ju du och det»
S: (avbryter, intenst) «Neei,
men det er dine folk …»
Å: (prøver avbryte, irritert): «Nej, det är der inte.»
S: «… som representerer
deg! De representerer deg!»
Å: «Nej, det gör dom inte, definitivt inte.»
S: «Men … de er jo Sverige…,
de er jo representanter for Sverigedemokratene?»
Å: «Nej, har dom sagt så, så är dom inte det längre, det
kann jag garantera.»
S: «Ja, noen er
utesluttet, andre er fortsatt der.»
Å: «Som har sagt, som har sagt dom sakerna?»
S: «Skal vi se,» (kikker på et
papir, leter) «Du har måttet uteslutte æh endel … æh … vel over 60, 65 var det
vel i 2014, så det er …»
Å: (avbryter) «Ja, vi har uteslutat jättemånga människor
i partiet.»
S: (leser) «Jonas Åkerlund,
som vel fortsatt sitter som visepartiledare,» (leser) «han æh skriver ungefär,
han ville slenge ut ungefär en halv million av de mest uppenbara og verste
parasitarna, sa han i radioen … tilbake i 2002.»
Å: (bekreftende) «Mm. Mm.»
S: «Det sier jo noe,
kanskje?»
Å: «Ja altså det är inger språkbruk som vara sig jag eller …»
S: (avbryter) «Det er din visepartileder.»
Å: «Ja, men står står inte bakom; jag tycker at han han
förklarade på ett väldig bra sätt att han var uppriktig ledsen för det.»
S: «Parasittarna? At han var ledsen
för det, men …»
Å: «Ja men at han inte står bakom det. Och nån stans får
man göra som … Det är ju veldigt lätt i dom – alla dom här sammanhangen»
S: (avbryter) «En EU-jurist
som om ni har i EU-parlamentet, som kaller en kjent akademiker for
«judesvin»?»
Å: «Ja, han är ju tjenstman och inte politiker, och så vidt jag
vet, nu har jag ju varit sjukskriven i ett halvår, men jag läste i nån tidning
i alla fall at han inte skulle jobba där lengre.»
S: «Og helt … helt nyere her
altså» (leser) «De rumenske sigøynerne er som Egyptens gresshopper.»
Å: «Ja, m (?).»
S: «En
kommunefullmektig-kandidat i Vetlanda.»
Å: «Ja, æh, ja .. men, men jag vet nu inte hvem det är
som har sagt …»
S: (avbryter, leser) «Bättre at Sverige blir invadert av
kakerlakker enn av afrikanere. Kommunfull…»
Å: (prøver avbryte) «Nej, han er utesluten.»
S: (?) «… fikk avgå. Han er
utesluten?»
(De snakket i munnen på hverandre.)
Å: «Det är så, man får ju handtera det, det går inte handtera
det på annat … Man kann ju … Asså, det är ju åt. Man kann ju alltid
lyfta fram då enskilda tokskallar som väljer att uttrycka sig på ett sånt här
sätt, och som uppenbarligen inte tilhör samma parti som jag, i minstone inte i
teorin. Eller så kann man ju välja att diskutera dom problemer som vi faktisk
…»
S: (avbryter, utålmodig,
gestikulerende) «Jamen, hvor mange enskilde eksempler må du ha før, det, før
det er en kultur?»
Å: «Men det är ingen kultur, kulturen är ju snarare att
om du uttrycker dig på ett sätt som gör att du inte, att du inte står bakom …»
S: (avbryter, gestikulerende)
«Jamen (utydelig) partikultur. Det er … Hvor mange enskilde, hvor mange
enskilde eksempler må du ha før det gir, før du ser at det her er uttrykk for
en partikultur?»
Å: «Nej, partikulturen är att dom inte är velkomna i partiet,
om man uttrycker sig på ett sätt som som det här till exempel. Men det
er det (?)…»
S: «Men kjenner du helt – helt
ærlig – æh: Kjenner du noen ganger at du har tatt på deg et håpløst oppdrag i å
forsøke å ren-tvätte det her partiet?»
Å: «Nej, det hopplösa uppdraget är ju snarare att slippa
den här typen av diskusjoner i olika mediala sammanhang, i stället för att till
exempel att diskutera …»
S: (avbryter) «Ja men du forstår
at jeg (!) reagerer på det?»
Å: «Jag förstår att…»
S: (avbryter) «Den her
ordbruken? Det er en veldig sterk ordbruk?»
Å: «Det är ju inte så att det är nånting unikt, att det aldrig
har diskuterats tidigare, utan det är i princip varende gång som man är med i
en intervju, så pratar man om det här. Och och jag har sagt vid åtskilda
tillfällen samma saker, att står man inte bakom vårt sosialkonservativa
utgångspunkt, ställer man inte upp på självklara verderingar ikring alla
människors lika värdighet og liknande, då då ska man inte vara med i vår parti.
Och svårare enn så är det inte; och jag kann seja det här nu igen till alla som
eventuelt tilhör mitt parti, och som tycker så, att då kann ni vara med i et
annar parti, svårare enn så är det inte.»
S: (etter et par sekunders
pause) «La oss ta noe du selv har æ stått bak da. Æh en, en … Har en kampanjefilm
som som dere æh, æh produserte i 2010, æh som TV4 nektet å vise. Vi kan ta en
titt på den her nå.»
Filmen: Gammel kvinne
med rullator + niqabkledde kvinner (5 stykker?) med barnevogner,
hastende gjennom stor hall mot to nødbremser.
Kvinnestemme: «Den nittonde september kann du välja
innvandringsbroms före pensjonsbroms. Rösta på Sverigedemokraterna!»
S: «Hva tenker du når du ser
den?»
Å: «Æh… Ja jag har ju sett den nån gånger tidigare, och jag har
ju också, så att .. även det har jag diskuterat i ett antal intervjuer genom många
år, å så är det. Det här är ju …»
S: (avbryter) «Skulle du kunne
… skulle du kunne kjøre den i dag?»
Å: «Asså, jag är inte kommunikatör i partiet, å jag, jag
bestämmer inte om …»
S: (avbryter) «Ja, men som
partileder, om de kom og frågade, skulle du si kjør på den?»
Å: «Situationen har ju inte förändrats till det bättre, utan det
är fortfarande, utan att … »
S: (avbryter) «Men la oss
snakke om filmen.»
Å: «Ja, asså, filmen beskriver ju konflikten, den ekonomiska
konflikten mellan välfärd och massinvandring … »
S: (avbryter) «Men filmen er …
Mange vil se filmen som … ganske … stereotypisk, ganske rasistisk.»
Å: (rolig) «På vilket sätt är den rasistisk?»
S: (med et slags
forundret smil) «Forstår du ikke det?»
Å: «Nej, der är inte (?) på vilket sätt, den skulle vara
rasistisk?»
S: (med mervitende smil) «Men
du setter jo folkegrupper opp mot hverandre her.»
Å: «Vilka folkgrupper då?»
S: «Ja det, jeg vet ikke helt
hva det er du prøver å si, men det er jo muslimene
da du skal … lage som en horde med barnevogner.»
Å: «Nej, utan … som jag sa, den här filmen beskriver den här
konflikten, det kann man göra på massa olika sätt, jag är som sagt ingen
kommunikatör, det finns dom i vårt parti som tycker den här filmen var jätte …»
S: (avbryter) «Men du okej-er
vel dette? Jeg går ut fra at de frågar deg? Innen de sender ut det?»
Å: «Ja (utydelig), ja, absolut …»
S: (avbryter) «Dette var bra?
Kjør på? Give them hell?»
(Litt latter i salen.)
Å: «Ja, asså … den här filmen gjorde ju att den här frågan
uppmärksammades på et sätt den förmodligen inte hadde gjort om vi inte hade
visat den här filmen; så är det ju.»
S: «Men får ikke du … Du får
ikke vond smak i munnen av den filmen?»
Å: «Nej, det får jag inte.»
S: «Men du forstår jo at
gresshopper og parasitter … og det er inte bra; det
forstår du?»
Å: «Ja, det förstår jag, att så uttrycker man sig inte. Men jag
såg ingen gräshopper i den här filmen.»
S: (med hendene samlet på
fanget, reservert kroppsspråk) «Jimmie Åkesson, tusen takk for at du kom.»
Å: «Tack så mycket.»
Innlegg
